“Har man inget att lysa på är ljuset inget värt”

Att förvandla 4 000 kvadratmeter mässhall till en gnistrande vintervärld på några få dagar. Då gäller det att alla inblandade vet vad som ska göras och att samarbetet fungerar. Trots det, eller snarare därför, älskar ljusdesignern Johan Friberg sitt arbete.

Sorlet och förväntningarna ligger som en slöja över den tillfälligt uppbyggda teaterscenen minuterna innan Peter Jöbacks hyllade show ”Jag kommer hem igen till jul” drar igång. Det är helgen före tredje advent och gissningsvis är det ingen av gästerna som tänker på att arbetet med julshowen drog i gång redan i februari.

– Planeringen är väldigt lång för en så pass här stor produktion och eftersom tillträdet till lokalen ligger tight på premiären måste allt som går att förberedas vara klart i tid, säger Johan Friberg.

Dagarna före premiären är de mest kritiska. Lokalen byggs i tre stora etager som ska rymma cirka 1 500 personer per kväll. Mellan 09.00–20.00 pågår repetition och efter det kommer programmeringsfasen för Johan ända fram till småtimmarna.

– Ofta blir det bara en timmes sömn innan allt börjar om igen. Det är klart att den intensiva fasen är krävande, men det är givande att se hur showen växer fram. När vi väl börjar köra finns det bara tid till finlir.

Karlskronabon Johan Friberg har tillbringat större delen av senaste 20 åren med olika projekt och har sett insidan av många av Sveriges hotellrum. Under de mest intensiva åren handlade det om bortåt 250 nätter på hotell.

– Att bo på hotell är i sig helt ok. Men det kan vara tufft att vara ifrån familjen, framför allt min grabb. Min sambo vet att jag skulle bli galen av att vara hemma hela tiden och inte kunna göra vad jag är bra på.

Men samvetet gnager mellan varven. Som när Johan fick möjlighet att åka iväg på Alexander Rybaks världsturné när Edwin var liten.

– Vi körde 85 flighter på två månader och hade en fantastisk turné, men det innebär ju att jag är borta mycket. Det är lätt att känna sig som en dålig förälder, säger Johan Friberg.

Han ser sig själv som en konstnär med tillhörande konstnärlig ångest och tror att han skulle slockna helt både som person och yrkesman om han inte skulle få utrymme att göra det han brinner för.

– Jobbet är viktigt, det är en stor del av den jag är. Jag hade blivit en sämre pappa om jag hade tvingats att göra något jag inte trivs med.

Johan får ett stort stöd från sambon Johanna som förstår hans behov av att kombinera de två viktiga delarna i hans liv – jobbet och familjen.

– Vi vet att vi kan lita på varandra till hundra procent. Hade vi inte gjort det skulle vår relation inte fungera.

Med pappa som pressfotograf och mamma inredare har han fått det bästa av två kreativa världar.

– Mina föräldrar är mina största fans och har stöttat mig hela vägen. De såg att jag brann för detta och lät mig hänga på nattklubb från tidig ålder. Det är jag extremt tacksam för.

Han flyttade hemifrån redan som 16-åring efter att ha umgåtts med äldre, musikintresserade killar på fritidsgården sedan tidig ålder. Ett av de första jobben han kommer ihåg var att ljussätta scenen, vilket bestod av att rikta en lampa, på Gary Glitter som trettonåring.

– Haha, jag kan se bilden framför mig. Det var en rolig tid. Jag tillbringade all ledig tid på fritidsgården där det alltid var musik- och scenrelaterade aktiviteter. Att spendera mycket tid med äldre personer och möjligheten att vara med från tonåren har varit en bra skola och en naturlig start för min karriär.

I mitten av rummet, mellan två projektioner av sprakande brasor, står Peter Jöback i en blå orkesterjacka och sjunger. Showen skiftar mellan storslaget och pompöst till honom ensam på scenen som går ut i mitten sittandes på en barstol med endast en strålkastare på sig. Johan har jobbat med flera av Peter Jöbacks shower och vet att det är hög standard som gäller.

– Det passar mig bra att jobba med någon som Peter. En person som har minst lika hög ambition som jag i allt han gör. Han är extremt driven.

Det är sex år sedan Jöback turnerade med julkonserter. Grunden är den samma, men showen är utbyggd med fler finesser, större band och flådigare ljus.

– Att få möjlighet att påverka är kul och utvecklande. Det blir många diskussioner under resans gång, men det är alltid slutmålet som är det viktiga.

Att arbeta som ljusdesigner innebär att kombinera konstnärlighet, kreativitet och tekniskt kunnande – ett arbete som kräver både självständighet och samarbetsförmåga.

– Det är viktigt att ha förståelse för vad alla andra gör och när deras arbetstoppar ligger. Fokus ligger alltid på slutprodukten och alla måste kämpa mot samma mål.

En stor förbättring för hela produktionen är att taket har målats svart. En riktigt dyr investering som ligger utanför showen, men som har påverkat slutresultatet mycket.

– Rumsuppfattningen är helt annat nu, mycket större och inga märkbara gränser. Ett vitt gigantiskt tak tar fokuset – ögat dras alltid åt ljuset så det är en enorm skillnad för lokalen och för vårt jobb.

Det visuella har alltid varit och är fortfarande en viktig del av Johans värld.

– Jag är mer intresserad av hur man får fram en känsla än av tekniken, men är intresserad av vad tekniken kan göra för att framställa en känsla.

Så fort julshowerna är över ska Johan åka till Stockholm för att förbereda inför Darins Nordenturné. Även om storlekar på scener och budgetar har ändrats är grunden fortfarande den samma för Johan.

– Jag tycker att det är jätteskönt att stå längst bak. Jag har aldrig haft något behov av att stå på scen eller att själv synas. Däremot vill jag att det jag gör ska synas.

Exempel på utrustning som användes i showen:
43 st Robe Robin BMFL Blade
13 st Robe Robin Pointe
51 st ADJ Mega Tri Bar
32 st ETC Source four CE, 10°, 19° & 26°